Jag känner mig som en ballong! Nu är det verkligen upp och kissa två gånger i timmen på nätterna och försöka att sova trots magen är överallt. Nu är det inte längre bebben jag kan kalla ärtan, utan mina lungor. Det känns som att revbenen bara är i vägen och mina extra kilon känns av när jag tar min typ-en-gång-om-dagen promenad. Men trots detta så är jag så himlans glad över min lilla ärta, MEN tiden får gärna börja gå lite snabbare! Om ca 1,5 månad så ska lägenheten fyllas med bebbens grejer och vagnen ska hämtas. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag aldrig kunna hålla mig så länge, haha! Tur jag har min sambo som stoppar mig ibland.
Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla Criminal Minds. För några dagar sen hade jag en härlig dröm med Thomas Gibson och inatt drömde jag att jag var med i ett avsnitt. Borde kanske ta en paus från serien? Men what to do?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar